Afbild

Festligt för förkloka

72. Barkbåtsrace

Under Camillas uppväxt var en dagsutflykt till Valbo Köpcentrum högsta vinsten. Idag berättar hon om hur det var att växa upp under 70 och 80-talet.

– Åh, det ser precis ut som när jag bodde här. Hennes ögon lyser när hon uttalar orden. Vi har precis slagit oss ned vid köksbordet i hennes barndomshem. Dit har vi åkt för att hon skulle få tillbaka känslor och minnen som tog henne tillbaka till 70 och 80-talet. Min mamma Camilla Larsson, nu 42 år gammal skulle berätta och återspegla om hur det var att växa upp när hon var barn.

– Vi var en medelklassfamilj, lite fattigare kanske. Pappa arbetade och mamma var hemmafru och dagmamma. Hon gör en liten paus innan hon talar vidare. Under tiden ser jag mig omkring och försöker ta in omgivningen. Utslitna plastmattor som täckte golven och riktigt gamla köksluckor som prydde väggarna. Jag försöker se min mamma framför mig i ung ålder springa runt där i köket. Hon förklarar att de bodde ganska trångt och att hennes två äldre systrar bodde i samma rum då de var jämngamla.

Innan hon skulle berätta om hur en vanlig dag kunde se ut tittar hon ut genom fönstret och ser lite ledsen ut. Som att hon saknar det litegrann, det gamla.

– Jag gick i skolan precis som ni och eftermiddagarna spenderade jag på fritids innan pappa hämtade mig efter sitt arbete som truckförare. När vi kom hem var maten färdig och vi kunde slå oss ned vid dukat bord. Vi åt bara hemmagjord mat så som köttbullar, grynkorv och pölsa. Min pappa var jägare så en hel del kött och olika grytor blev det också. Ofta på söndagarna, då kunde vi få lite finare mat så som älgstek sås och potatis. Det är en stor skillnad om man jämför med dagens samhälle, det är mycket mer jämställt inom arbetslivet nu. Kvinnor jobbar ofta lika mycket som män och båda könen hjälper till i hushållet trots att det fortfarande finns de som säger att diska och städa är kvinnogöra och klippa gräset är något männen ska göra.

Hon går fram till diskbänken och skruvar på vattnet. Hon vänder sig om och ler så att alla tänder syns .

– Vill du ha? Jag hade tänkt sätta på tevatten. Nej tack säger jag artigt och ber om att få ett glas iskallt vatten istället. Hon är snart tillbaka vid bordet och skjuter ut den ostabila gamla vitmålade trästolen innan hon sätter sig igen och fortsätter berätta.

– Vi spelade jättemycket sällskapsspel kommer jag ihåg, både hemma och på fritids. Men vi var inte bara inomhus. Många timmar om dagen spenderades utomhus oavsett väder. Om det regnade var det bara att sätta på sig stövlarna och börja plaska runt. Då kunde man passa på att göra barkbåtar och köra race med dem i bäcken bakom huset. Hon tittar ut genom fönstret när hon pratar om barkbåtarna och ser ut att försvinna tillbaka till 70-talet för en liten stund.

– Det var där nere i skogsgläntan den perfekta sluttningen fanns för att ett barkbåtsrace skulle kunna genomföras. Hon pekar glatt berättar noga hur de gjorde varje gång det regnade. Utspringandes i gummistövlar och regnkappor sprang de till boden nere i hörnet av den stora gården för att hämta små spadar. Därefter började grävandet och preparationen av banan för att göra de perfekta rännorna så att vattnet rann bra.

– Med en pappa som jagade följde jag ofta med honom ut i skogen, ja gillade kantarellplockning i solen när skogens och trädens alla färger var som vackrast. Men regnet skrämde henne aldrig och det kanske är det som gör att hon har sådan kärlek till naturen och årets alla årstider och väder även idag. På vintern och kämpade de sig upp för vattentornsbacken och åkte pulka nedför, de besökte även slalombacken några kilometer längre bort flitigt. Året runt spelade de fotboll och innebandy och när solen äntligen kikade fram och stod som högst på den blåa sommarhimlen tog de cyklarna till Dalaälven för att bada.

Ett biobesök var en stor upplevelse.

– När pappa hade arbetat lite mer och tjänat mer pengar hände det att han någon gång om året kom hem med biobiljetter till mig och mina systrar. Efter att fått höra om detta kan jag dra mina egna slutsatser att skillnaden på hur barnen växer upp är otroligt stor. Och självklart är det en del av vår utveckling. Men det är synd att tio-årsdagen nu gratuleras med presenter som Tv-spel och surfplattor när man förut blev glad över en LP skiva.

– Vi firade alltid jul och andra större högtider tillsammans med släkten på pappas sida. Vi besökte endast mammas släkt som bodde i Småland när det var sommar. Det blev då vår årliga semesterresa med familjen. Mamma reser på sig och tar bort kastrullen med det kokande vattnet i från spisen. Hon häller upp vattnet och tar fram en tepåse, under tiden tar jag ännu en chans att se mig omkring. Mina ögon fastnade på ett fotografi med en liten pojke på. Min mamma såg det och började snabbt förklara att det var en nära vän till henne.

– Vi lekte ofta tillsammans och körde jämt trampbil nere i hans hobbyrum. Det var det roligaste jag visste. Hon brister ut i ett skrattanfall och oförstående undrar jag vad som är roligt.

 – Jo du förstår, jag kunde till och med putta av honom från trampbilen bara för att få köra själv och jag minns att jag var jätteduktig på att parkera. Hon säger snart att hon också kunde tas som en pojkflicka då hon hade kort hår och lika gärna lekte med bilarna som med systrarnas välomhändertagna dockor.

– När jag var liten hade jag alltid kort hår, kanske var det för att pappa klippte mig samtidigt som mamma höll i. Hon skrattar när hon säger det, men är faktiskt fullt allvarlig. Att gå till frisören på den tiden var stort, högst en gång om året fick man känna doften av frisörschampo och borsten som glider lika lätt som såpa på ett golv genom det nyfriserade håret.

Modet under 70 och 80-talet var blommigt och färgrikt och utsvängda jeans och manchesterbyxor var även det helt rätt. Jag frågar om det var något som motsvarade dagens Converse som ”alla” har.

– En Bagera huvtröja var något som alla hade och man var väldigt glad när man hade fått en sådan. Vid jul var höjdpunkten julklapphandlingen på Valbo Köpcentrum. Dit åkte vi väldigt sällan och om någon vän skulle dit någon annan gång följde man väldigt gärna med. Här var LP-skivan den bästa julklappen och sällskapsspel och samlarbilder på sina idoler kom strax därefter. I värsta fall fick man bara en singel. På den skivan var det bara en eller två låtar så då blev man lite besviken. Hon berättar att Dansband, Noice och Whitney Houston var hennes favoriter. Men ABBA var allra störst. Hon ler litegrann när hon pratar om dem.

– Vi slogs om vem som skulle vara Agneta när vi skulle dansa och mima till ABBA låtarna. Hon skrattar lite medans hon berättar att TVn var svartvit och att hennes favoritprogram var Hajk.

–”Idag ska vi prata om hästar men inte om vilka hästar som helst, utan flodhästar”. Hon härmade en man från programmet med sådär tillgjord och fånig röst så att vi båda börjar skratta.

Med ett leende på läpparna rör hon runt med skeden i den vita tekoppen. Hon tar upp en sockerbit ur förpackningen och droppar den i muggen så att det plumsar till. Samtidigt konstaterar hon.

– Det var ganska fint ändå, att växa upp när barkbåtar och sällskapsspel regerade. När vi barn blev glada över en biobiljett och söndagssteken var veckans höjdpunkt.

Camilla

Tilda Svensson EK13J, Gävle

Har du haft barkbåtsrace?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *