Afbild

Festligt för förkloka

27. Blekinge 90-talsjul

Jag har bara glada minnen från mina barndomsjular 1991-96 i Blekinge. Det kanske inte riktigt var sant. Den där gången pappa gick ut och tvättade bilen innan lutfisken var väl kanske ingen höjdare. Jag kommer ihåg hur vi stod och tittade ut på honom och inte kunde förstå varför han skulle tvätta bilen just då. Idag känns det skönt att jag kommer ihåg det där, det var undantaget som bekräftade

Jag har inte så mycket minnen från advent, förutom den där pirrande känslan när mamma precis har häng upp julgardinerna och ställt fram den vita kyrkan med det röda taket som klinkade stilla natt. Jag kan fortfarande höra klinkandet. Den stod alltid i ett fönster i mitt rum och jag skruvade upp den för fullt när jag gick och la mig. Den första stunden gick sångerna alldeles för snabbt men sen lugnade den ner sig och tillslut spelade den så sakta att jag låg och väntade på att nästa ton skulle komma.  

Vi bakade alltid pepparkakor i början av advent och jag älskade det. Mamma hade alltid en stor deg som hon snabbt och smidigt kavlade ut tunt och tryckte ut hjärtan och stjärnor ur. Jag ville så gärna lyckas lika bra men det var helt omöjligt att få upp de förbaskade figurerna snyggt på plåten. Jag vet inte hur många pepparkakor som jag misslyckades med att ta upp som inte kom tillbaka till degen utan slank ner i magen i stället. Mamma försökte att se till så att vi inte åt för mycket av degen, men hon hade ju inte ögon i nacken.

Ett år strax före jul så var pappa länge ute i förrådet och jag fick inte följa med. Sen kom han in med något i en papperskasse. Först förstod jag inte vad det var men när jag fick se porslinsfigurerna av bl.a. Jesusbarnet, Maria, Josef och herdarna förstod jag att det var stallet som pappa hade byggt. Det var i mörkt trä och halm på taket. Jag har aldrig varit särskilt troende men det kändes alltid speciellt att sätta fram stallet och figurerna.

Julaftons morgon har nog alltid varit min favoritstund på julaftonen. Vi klädde alltid granen den 23 december och när vi vaknade av att mamma och pappa spelade julmusik på morgonen så var granen redan tänd och tomten hade varit hos oss. Han hade bara lämnat ett paket till oss var men känslan att sitta där och öppna det första paketet var helt otrolig. De tända ljusen i granen, dofterna och vetskapen om att det faktiskt var julafton gjorde mig så lycklig. Med åren lärde man sig lite vad man kunde hitta i paketet. Det var alltid något som skulle göra så att tiden gick snabbare tills tomten kom ”på riktigt”. Det kunde t.ex. vara en jultidning med pyssel eller en film. Det kändes dock som att tiden ändå gick fruktansvärt sakta fram till det att Arne Weise tände ljuset och det var dags att titta på Kalle Anka. Det var högtidligt för mig och nåde den som pratade när programmet hade börjat!

Elin Lindqvist

 

 

Har er familj någon speciell juldekoration?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *