Afbild

Festligt för förkloka

76. Carl-Edvard

Alexandra 8år och Huda 8 år slår sig ner hos en man under aktiviteten Historieskatten under påsklovet 2014 på Kulturhuset Ängeln. Mannen berättar att han heter Carl-Edvard Sturkell och är 90 år. ”90 år!” utbrister båda flickorna. Alexandra och Huda ställer frågor och Carl-Edvard svarar.

Carl-Edvard berättar att han är född hemma i sängkammaren för 90 år sen. Han pappa tyckte det var hemskt opraktiskt att föda hemma så han sa: ”Det blir inga fler barn förrän BB öppnar i stan.” Det tog fem år och sen föddes Carl-Edvards lillebror Nils-Gunnar. Carl-Edvard har fått sitt namn från sin farfar och morfar, de hette Carl respektive Edvard. Nils-Gunnar kallades bara Gunnar, precis som deras pappa. Familjen bodde inne i staden Katrineholm, de hade ett hus på Bryggaregatan. Övervåningen hyrde de ut till en annan familj.

”När jag var liten fanns det ingen TV. Mamma var arg på pappa när jag föddes för han brydde sig inte om mig. Vi hade nämligen fått en radio och pappa satt bara framför den. Nej första gången jag såg på TV det var i London. Om man inte hade någon TV själv kunde man gå över till grannen om något speciellt visades.”

När Carl-Edvard föddes fanns det inte toalett inomhus. De hade ett utedass på tomten som de använde. När de sedan fick in toalett i huset placerades denna i en garderob och man fick sitta inne i den och uträtta sina behov.

Bengt Hurtig 61 år har här satt sig ner vid bordet. Han berättar att när han föddes bodde hans familj ute på landet utanför Vänersborg. ”Skolan jag gick på årskurs 1 och 2 hade bara utedass. Familjen flyttade sen in till stan och även där hade vi utedass. Mamma badade oss i köket, där hon också diskade.”

Carl-Edvard fortsätter berätta; ”Jag ska berätta, när jag arbetade som domare fick vi in ett fall som just involverade dass. Det fanns ett dass för flickorna och ett för pojkarna. Pojkarna brukade då kasta snöbollar in genom springorna på flickornas dassväggar. En dag när de gjort det ställde magistern upp dem på rad och begärde att få veta vem som gjort detta. Ingen sa något och då fick de alla varsin örfil av magistern. När en av pojkarna berättade detta hemma hade hans farmor sagt att hon fick lunginflammation av att höra detta. Hon anmälde då magistern och han fick komma till mig.”

”Min mamma var orolig för mig som liten då jag inte spelade fotboll. Jag läste istället och böckerna var mina bästa vänner. Dock hade jag en kompis som hette Carl-Erik. Tillsammans drack vi choklad och åt bullar. Jag ville bli kusk när jag blev stor. Kusk hos Bäckström på Julita gård. Han hade så fina hästar och vagnar”.

”Medan jag var snäll och lydig var min bror som alla andra pojkar. Det fanns ett avloppsdike, slaskgraven kallades det, som gick rakt igenom staden. Flera barn hoppade över detta med hjälp av sly när de skulle till skolan. Skolan låg nämligen på norr och flera bodde på söder. Det var då en närmare väg att gena över diket. Min bror var med och hoppade där ibland och en gång hamnade han i diket. Det luktade hemskt om honom när han kom hem. Min mamma hade svårt att få rent hand kläder. ”

”När man var fin på den här tiden hade man en sjömansliknande kostym. Denna fick man inte skita ner, det var förbjudet. Vi hade kostym till exempel när vi skulle till mormor och morfar eller farmor och farfar och någon fyllde år. Carl-Edvard kan inte minnas att han någonsin smutsade ner den.”

Alexandra frågar om Carl-Edvard fick veckopeng och vad han i sådana fall köpte i affären.

”Jag fick 10 öre i veckopeng. Det räckte till 10 kolor eller två glasstrutar. Ibland fick jag gå och handla åt mamma, ofta jäst. Jäst fanns inte på lagret i den affären vi brukade gå till så då fick jag gå till Konsum. En gång var det en kassörska som inte trodde på att jag hade några pengar och efter det gick jag inte dit igen. Jag tänker fortfarande på det när jag ser Coop Konsum på norr, det ligger nämligen på samma ställe som då.”

”Jag ska lära dig en sak Alexandra” säger Carl-Edvard. ”Har du varit hos tandläkaren någon gång? Jo du förstår, när jag skulle dit första gången, då var jag fyra, då fick min farfar följa med mig. När vi satt i väntrummet sa han till mig. Nu Carl-Edvard, när du går in till tandläkaren ska du lägga handen på magen och andas lugnt. Du känner då hur magen reser sig upp och ner och du kommer kunna hålla dig lugn. Prova det nästa gång” säger Carl-Edvard till Alexandra.

Carl-Edvard Sturkell 90 år. Född i Katrineholm Södermanland.

Alexandra 8 år, Huda 8 år

Har du något tips att dela med dig av?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *