Afbild

Festligt för förkloka

18. Dansksvenska

Connie var syster till min morfar som inte längre finns. Connie är den enda från mina rötter i Danmark som är i livet. Familjens äldre barn kom till Sverige i samband med kriget och Connie som var sladdbarn flyttade hit i tonåren.

Jag växte upp under kriget och jag minns än idag våra mörkläggningsgardiner, berättar Connie. En dag när din morfar bodde i Danmark blev han tillfångatagen av tyskarna av okänd anledning. De höll honom inlåst i två veckor och frågade om han hade vapen i sin ägo, morfar sa ”Det enda jag har är en nagelsax”. I övrigt brukade vi barn få äpplen av soldaterna så vi var inte rädd för dem. Morfar var tydligen bybarnens stora idol, han var en ”tusenkonstnär” (som mormor brukar säga). Han kunde baka wienerbröd, visa allsköns trix och cyklade enhjuling runt byns lilla sjö.

När jag gick i småskolan serverades ingen lunch, istället kom ett bud med en stor mjölkkanna. Om vintern hade mjölken hunnit frysa så den stora kannan fick stå framför klassrummets kamin och värmas upp. Det var ingen hit med halvljummen isklumpig mjölk. Ibland fick vi ha prosten som lärare. Han var bra, men trodde nog att han stod och predikade för en stor församling. Jag satt på första raden och när han var färdig var min bok helt blöt. En gång skulle alla i klassen av någon anledning lämna urinprov. Alla lämnade fram något litet med prov hemifrån. En pojke måste dock ha missuppfattat uppgiften, och sparat länge, för han kom med en 5-liters mjölkkanna!

Ett nöje bland Connie och hennes vänner var att leta efter 1-öres slantar på marken. Det var extra bra på söndagsmornarna efter lördagens dans på hotellet. Favoritsysslan var nog ändå att leka med klippdockor, man tillverkade egna kläder och i Mariekex-förpackningarna fanns gratis klänningar till klippdockorna. Jag tjatade nog lite men mor sa, ”Nej nu har vi nog med Mariekex”. Till examen (skolavslutningarna) fick jag 2 kr av far. De varade nästan hela dagen, jag köpte en massa ettöreskolor. Nästan alla barn gick också i dansskola. Där fick man lära sig shottis och hambo. 

Connie har berättat att det största glädjeämnet för henne och hennes föräldrar var när de utflyttade syskonen kom hem till Danmark. Då var det fest och alla pengarna lade man på detta. Connie och hennes far skulle möta de efterlängtade på stationen, man var där minst 30 minuter innan tåget skulle komma, så stor var förväntan. När de kom hem bjöds allsköns läckerheter, aebleskivor, fläskestej och medisterpölser. De sjöng sånger, bl.a. juletoppsången” och alla lyssnade andäktigt till sin mors vackra stämma när hon sjöng julmelodin. Hon fick till och med sjunga i dansk radio en gång. 

Danm

Det var trevligt att flytta till Sverige, jag lärde mig språket snabbt på egen hand. Det enda som var svårt var i affären. Jag förstod inte vad kassörskan sa. ”Tjugofem”. Ni pratar ju helt bakvent, det ska ju vara fem å tyve, säger hon med glimten i ögat.

När jag i vuxen ålder bodde med min man i Sverige, skulle han gå ut med vår hund Kajsa. Som vanligt slog han följe med grannen och dennes hund. När sällskapet efter promenaden återkom till huset såg de att min man hade varit ute och gått med – ett tomt koppel! Ingen av männen hade märkt att hunden var borta. Min man blev förtvivlad och började leta. En annan granne var ute och gick och såg plötsligt något vitt på en kulle. Där satt stackars Kajsa som tjuren Ferdinand under sin ek och spanade efter husse. Hon fick en omfamnande skjuts hem av grannen och återföreningen gav glädjerop och svansvift.

Min morfar var en rolig, festglad prick som sjöng och spexade. I vuxen ålder antog han vadet att gå runt i en affär med en grodgrön badmössa med pippilotter. Denna hamnade sedemera i min utklädningslåda. En gång på ett kalas, något år innan han dog, tog han oss barnbarn åt sidan. Han var självlärd på diverse instrument såsom banjo, mandolin och dragspel så han tog sitt dragspel, lät oss barn botanisera i garderoben och sen smög hela gänget runtom huset. Tada! Morfar och vi stod i de mest galna klädkombinationer och instrument och sjöng och spelade för alla gäster som blev överraskade och applåderade glatt. Det är ett roligt minne.

I ett uthus bredvid Connies föräldrars bostad/butik i Danmark hade hennes far ett korgmakeri, där låg långa pilekvistar i vattenbad. Det är en härlig tanke att min gamla flätade dockevagn tillverkades av min morfars far, att min docka fortfarande får ro i vagnen (på vinden) och att den förhoppningsvis kommer att glädja mina barn en vacker dag.

Connie Holmgren, född 1941 (73 år), uppväxt i Danmark, flyttade till Sverige i unga år.

Emely Christensson 29 år, Lund

vit bakgrund

 Vad har du fått ärva från dina förfäder?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *