Afbild

Festligt för förkloka

74. Far i krig

Jag gick upp längs den nyskottade vägen och kollade åt höger där en nyfiken filur kikade fram i fönstret och vinkade, försvann och sedan öppnades dörren. Jag stampade av mina snötäckta skor och klev in. Jag hängde av mig jackan, tog av mig skorna och gick in i köket där Sonja satt och väntade, jag slog mig ner och tog fram ett anteckningsblock och en penna. ”Hur var skolgången när du var ung?” frågade jag. Hon pustade till och började berätta.

”Ja du… Den var ju absolut inte som den är nu. Vi hade inga elektroniska prylar som datorer i skolan utan vi fick leva med våra pennor. Vi satt i bänkar i par, två och två, och längst fram i klassrummet stod katedern och bakom den var svarta tavlan, känner mig fortfarande torr om fingrarna när jag tänker på kritorna…” säger hon och skrattar till. Hon vilar sitt huvud i sina händer och försöker tänka efter fler detaljer. ”Ja just det, det fanns också en skamvrå i klassrummet, där fick man gå och ställa sig om man hade betett sig dåligt under lektionstid, t.ex om man pratade med sin bänkkamrat.” Hon kollar intresserat när jag antecknar, som att jag skriver något hon inte sagt. ”Vad gjorde man på rasterna då?” frågar jag och då tittar hon ut genom fönstret som att hon drömmer sig bort. ”Ja man fick ju inte vara inne på rasterna, alla skulle ut i ur och skur. För mestadels så hoppade vi hopprep eller lekte jaga. Ibland spelade vi även brännboll.” ”Maten då, fick man mat i skolan, och vad serverades i hemmet?” fortsatte jag intresserat. ”När jag var yngre och precis hade börjat i skolan så serverades det ingen mat i skolan utan man fick ta med sig en smörgås eller liknande och mysa på. Men när jag kom upp i lite högre klasser så hade de en matbespisning i källaren där det serverades mat. Hemma var det väl vanlig husmanskost som serverades, bland annat rotmos, fläsk och köttbullar. På morgonen åt man havregrynsgröt innan skolan. Jag gick även på söndagsskola.” Jag kände som att vi spenderat nog med tid på skolämnet och ville komma med något nytt, så jag frågade hur modet var.

Hon blundar då och tänker efter, och påstår att det är svårt att komma ihåg det när man är i hennes ålder och det var så länge sedan. Men tillslut så kom hon ihåg några detaljer. ”I mina yngre år hade de flesta klänning och längre strumpor, livsstycke på sig. Men när man blivit äldre och förstått modet mer så började nylonstrumpor och kjol bli det nya modet som alla tjejer skulle ha på sig för att killarna skulle tycka om dem. Ingen skoluniform behövde vi ha.”

”Musiken då, lyssnade man på någon musik och var det någon speciell stil?” frågade jag. ”Nja det var väl mer vanlig radio man lyssnade på, men om det var någon musik man lyssnade på så var det jazz som gällde.” Hon reste sig upp och frågade om jag ville ha kaffe, jag tackade ja och snart satt vi med en varsin kopp.

”Andra världskriget, vet att du föddes 1937, har du några minnen av kriget?” Hon tar en slurk av sitt kaffe och ställer ner koppen med aningen darriga händer. Hon tittar ut genom fönstret igen och suckar till. ”Ja jag var ju ung men jag kommer ihåg att på kvällen när mamma och pappa slog på radion så gick jag alltid ut på bron för att jag var så rädd, jag ville inte höra några fler hemskheter om kriget…” Sa hon med lite skakig röst, men fortsatte sen. ”Om man skulle cykla på kvällen fick man inte ha på några lampor så man syntes heller. Och efter ett tag så skickades min pappa iväg för att utföra sin militärtjänst i östersund, då var jag så rädd och mådde dåligt i flera veckor, men sen kom han hem. Tror jag aldrig varit så lättad förr.”

Jag tyckte att jag hade fått nog med information om olika saker från en och samma person, och hon verkade inte gilla minnena så jag reste mig, tackade och gick hem.

Didrik

 

Vad var du rädd för under kriget?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *