Afbild

Festligt för förkloka

3. Farfar stinsen

Min farfar arbetade som stins. Han och farmor bodde i Sege, som ligger mellan Arlöv och Malmö. Sege som även var station för tågen som passerade genom byn på den tiden. De hade en ankomsthall i anslutning till sitt hus. Där i stationshuset lekte jag ofta kassörska i biljettluckan när jag var liten. Min farmor arbetade som kallskänka på Norsjö, som ännu idag ligger på andra sidan om järnvägen. Farmor är även utbildad hårfrisörska. Hon rullade håret på många av sina väninnor under min uppväxt. Innan farmor och farfar flyttade till Sege bodde de i en liten etta inne i Dalby, vilket skall ha varit en slitsam period för min farmor då pappa var liten och farfar arbetade mycket. Det lilla utrymmet i lägenheten gjorde att de senare, när deras ekonomi tillät, flyttade till Sege.

Jag lärde aldrig känna min farfar. Jag var bara tre år gammal när han gick bort i sviterna av en hjärtinfarkt. Men jag har ett svagt minne, antagligen mitt första minne, att jag serverar honom ett wienerbröd när han ligger på soffan och vilar. Jag minns att jag inte ville väcka honom eller vara i vägen. Hur jag minns deras vardagsrum etc. stämmer överens med hur det såg ut hemma hos dem vid den tiden.

Jag har många gånger funderat över hur det hade varit om farfar hade varit vid liv. Jag har hört så många fina historier berättas om honom, av pappa, mamma och farmor. Han verkade vara en fin men bestämd människa. Nedan följer lite historier jag fått berättat för mig om min farfar.

Min pappa har berättat för mig om när han var ungdom på 60-talet när Beatles mfl slog igenom, när musiken gick från söta 50-tals trallande visor till Rock ´n Roll. Vid ett speciellt tillfälle satt farfar och pappa i deras bil, på radion spelades musik som pappa tyckte om varpå han skruvade upp musiken i radion. Farfar skall genast ha skruvat ner volymen och fräst att det där inte är riktig musik. De ska hållit på en stund där i bilen, att skruva upp och ner musiken till farfars förskräckelse.

Min mamma har berättat att när jag föddes och sedermera lärde mig krypa, skall farfar ofta ha blängt på mamma och pappa när jag kröp på deras vardagsrumsgolv, för där fanns massvis med hundhår och han tyckte gott att mamma och pappa kunde vara lite mer aktsamma om mig.

Mamma har berättat att när min pappa var på sjön i ett år i deras tonår, övningskörde hon med farfar. Han lade ut brädor på deras uppfart, som även var en stor vändplats, för att lära mamma fickparkera. Hon lyckades inte så bra till en början och skall ha kört över de brädor han hittat på var andra trafikanter. Men hans goda tålamod gjorde att mamma tillslut tog sitt körkort, efter många om och men.

Min farfar hade brevduvor på sin gård. Pappa har berättat att han med ett luftgevär sköt ner och tog livet av den bästa duvan, tillika farfars favorit duva. Dock fick han aldrig reda på den egentliga orsaken till duvans död, utan trodde att döden var naturlig. Något pappa kan skratta gott åt idag, men som han ändå haft dåligt samvete för under en lång tid.

Farmor har berättat om att han och farfar ofta spelade kort med sina vänner, som bla bestod av farmors syster och hennes man. Dessa spelkvällar var heliga och på blodigt allvar. De spelade även på Keno, något jag minns min farmors systers man göra när jag besökte dem under min uppväxt, även det var blodigt allvar. Dessa kortspelskvällar kunde även spåra ur senare på helgkvällarna då alkohol kom in i bilden. Något min pappa minns och har berättat om, de var alltid så glada. Än idag när vi i familjen samlas för middagar och vi spelar kort, märks det genast hur min farmor går från gammal och lite tjurig till att upplevs som ung och glad. I början säger hon att hon inte minns hur kortspelen går till, men i slutändan är det oftast hon som vinner.

Trots att jag inte lärt känna min farfar och därför inte har starka minnen av honom, har dessa minihistorier ändå bidragit till att få en känsla av honom som person. Konstigt nog känns det som att jag kände honom väl.

Karl “Kalle” Lindholm, född 1914, avliden 1987 & Anna-Siri Lindholm, född 1925.

Anna-Karin Ljungdahl 29 år, Stehag Skåne

 

Hur minns du din farfar?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *