Afbild

Festligt för förkloka

73. Googlar fram farmors psalm

Jag plingar på min farmors lägenhetsdörr och efter några sekunder öppnar farmor och hälsar mig hjärtligt välkommen och hon tycker det ska bli så kul att få berätta om några av sina livserfarenheter. Jag hänger av mig ytterkläderna och vi går in till köket och farmor sätter på kaffet på sin gamla kaffekokare som hon har ståendes på spisen sedan slår hon sig ner med mig vid köksbordet. Jag tar fram mitt block och penna sedan börjar jag att fråga frågor.

Hur var det att leva på den tiden?

Som barn kommer jag ihåg när min pappa blev inkallad till Gotland för att vakta Sveriges gränser under andra världskriget. Folk var väldigt oroliga efter kriget för att de visste vad som hände om det skulle upphöra eller om det var fred. Eftersom det var så mycket brist på mat så fick man ransoneringskort med kuponger på och så var man tvungen att ta med hela blocket så de i affären skulle se vem det tillhörde till sedan klippte de en viss mängd beroende på vad man köpte. Medans jag sitter och lyssnar så tar farmor en tugga utav hennes goda hemmagjorda kanelbullar och tar en klunk kaffe.

Man fick en viss begränsning på vad man fick och inte fick köpa t.ex. kött fick man endast köpa 150 gram per vecka. Man fick inte hamstra vidare produkterna till någon annan. Så eftersom det bara var jag och min mamma så fick jag gå och handla på speceriaffären som låg i andra sidan byggnaden i vårt hus.  Jag fick även gå till mjölkaffären med min stora mjölkkruka.

Hur var man klädd/modet?

Eftersom det var ransonering på tyger så kunde man inte köpa så mycket kläder så på ett halvår så hade man 120 poäng per person/vuxen och då ”kostade” en kostym 45 poäng och en klänning kostade 12 poäng som de drog av från ens poäng. Jag kommer ihåg en klänning min mamma gav mig som hon hade sytt själv som lyste så fint med färgen lila och med sina puffärmar. Och det jag har sett på mamma och pappas kort så har tjejerna långa vida byxor och upptill hade de någon blusliknande tröja och killarna hade också långa byxor med en kavaj upptill.

När jag växte upp och det blev 50-tal så klädde man sig i kjol med flera underkjolar minst två stycken det var skumgummi och stärkt för den skulle stå ut så mycket som möjligt och i midjan hade man ett skärp av gummiband som var 1 dm brett det var det viktigaste utav kläderna. Och upptill hade man någon slags topp om inte hade man en klänning på sig som också skulle stå ut lika mycket. På höften under kjolen hade man en höfthållare med två strumpeband både fram och bak som man fäste i sina nylonstrumpor som hade en söm mitt bak och det var väldigt noga att den sömmen satt rak och att man skulle fästa den exakt där den linjen gick så att den skulle ”smälta” in på något sätt. Var man borta på fest så hade man högklackade skor och i vanliga fall hade man promenad skor som var sköna att gå i. Håret skulle vara högt och stort, vissa hade till och med en stor franska bröd som de gömde i håret så det skulle bli större och man tuperade väldigt mycket och spreja. En del hade jeans som var väldigt snäva så när man hade tvättat dem så la man sig på golvet för att få på sig dem och drog in magen för att få på sig dem. Min kusin Mona sydde ihop byxbenen i jeansen på morgonen och på kvällen ar hon tvungen att sprätta upp dem för att få av sig dem och så gjorde hon varje morgon och kväll. Farmor skrattar och kollar ut genom fönstret där det små snöar lite lätt och luften är full med dimma.

Istället för mascara så hade man en ask och så låg det som en spegel i locket och nedanför i locket så låg det en avlång svart kaka och så hade man en liten borste som man antigen blötte med vatten eller lite spott om man var ute. Sedan drog man det på kakan och hade på sig det på fransarna, och om man vela ha lite extra färg på ögonbryna så tog man någon penna utav något slag och fyllde i dem. Om man vela så kunde man göra ett litet streck ifrån yttre ögonlocket och sedan drog man ut som ett litet streck så det skulle se ut som an hade en lång ögonfrans där. På läpparna hade man ett litet ljust läppstift.

Vad gjorde man för att underhålla sig själva?

Som barn var man mycket ute och lekte med sina kamrater. När jag var runt 3 år och det var snö och kallt ute så åkte man spark som man gjorde ett långt tåg med, och jag kommer ihåg att jag fick sitt längst fram på ”sparktåget” och då tog min killkamrat som gillade att busa med mig mycket fart ner för backen och in for jag i en stenstolpe och det blev ett stort jack i pannan som jag än idag kan se ett litet ärr av. Farmor skrattar till lite och visar mig ärret. Man ser det inte så bra men kollar man noga så kan man se det lite.

På somrarna så var jag och min kusin Mona mycket ute vid min Mormor och Morfars bondgård och då byggde vi många kojor i halmen och vi var mycket ute med min morfor och fick åka i hölasset och då var det häst och vagn som gällde. Vi hjälpte även till att köra in ved och när vagnen var tom så fick åka tillbaka i den tomma vagnen. Vi fick även gå och hämta korna vid deras hage och ta in dom och mjölka lite åt katten sedan skötte maskinen resten sedan gick vi tillbaka med dom. Mata hönsen gjorde vi också med ”tårtor” som vi gjorde utav ett specialmjöl för hönsen som vi blanda i vatten, maskar och lite blad. Då vart dom helt vilda så man var tvungen att mota bort dom.

Hur var skolan?

Skolan började jag när jag var 7 år då var året 1949. Då gällde det att vara artig och lyssna, Vår lärarinna var en äldre tant som var väldigt sträng på pojkarna som hela tiden vela busa och ha roligt. På lördagarna så hade man som i läxa i en vecka att lära sig en psalmvers som man skulle kunna utan till man fick inte välja utan man blev tilldelad en vers. Och sedan lördagen därpå hade man som ett litet förhör sedan var det bara att lära sig en ny. Om man inte kunder versen så fick man som i rest att kunna både den och den nya psalmversen till lördagen därpå. Pojkarna hade det lite svårare att lära sig än flickorna. Jag kommer ihåg att jag klarade och kom ihåg alla verser varje gång. Sedan fick man rösta vilken psalm man tyckte var finast som lärarinnan skrev upp på tavlan och jag röstade alltid på ”Morgon mellan fjällen” om den fanns med. Det var verkligen min favorit vers. Varje morgon så spelade fröken på sin orgel och vi fick sjunga med till en psalm oftast var det ”Din klara sol”. Farmor börjar nynna med till psalmen och frågar om ja någonsin har hört den.

- Nej tyvärr säger jag, sedan tar jag min mobil och googlar fram den och sedan lyssnar vi på den tillsammans.

Nere i källaren på skolan hade vi skolbespisning och där hade mattanterna gjort i ordning mat till oss. Det jag tyckte var godast var pölsan. På lördagen så fick man chokladpudding eller risgrynsgröt. Engelska fick man inte lära sig förens årskurs 6. Uppförande påverkade ens betyg och man fick även ett särkilt betyg inom ens uppförande och då ville man ha ett stort A annars hade man inte skött sig. Både i ordning och uppförande.

Hur såg samhället ut?

Det var inte så mycket bilar antigen så cyklade man eller gick. I slutet av 50-talet så kom tv:n och det förändrade ju rätt så mycket. Innan det så hade man radio och lyssnade på Lennart Hyland allra helst på lördagarna då han hade underhållning ”karusellen”. Sedan när tv:n kom så hade han ett program som hette ”Hylands hörna” som han underhöll med. Inga mobil telefoner fanns utan det var ju bara vägg telefoner med sladd. Många hade inte heller telefon hemma utan man fick gå till en telegraf eller en telefonkiosk. Hos telegrafen beställde man ett telefonsamtal och efter man pratat klart kollade dom hur länge man pratat sedan tog dem en avgift och i telefon kiosken la man in mynt. Skulle man ringa ett längre samtal till någon i en annan stad var man tvungen att gå till telegrafen. Fotografiet föreställer farmor, farmors lille bror och farmors kusin 1948.

Jag säger tack för intervjun och farmor säger

- ”Det var så lite så och det är alltid lika kul att få berätta, det är nästan som man upplever allt igen.”

Sedan får hon ett stort fint leende på läpparna och då blir jag glad för att hon tyckte detta var kul.

Farmor Birgitta Sköld (f.d. Östberg) Född 1942 i Avesta Dalarna där hon än idag bor kvar.

 Alexandra Sköld

Skulle du vilja berätta din historia?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *