Afbild

Festligt för förkloka

26. Granstöld

Minns ni barndomens jular, ja nu pratar jag inte om flera 100 år tillbaka utan bara si sådär en 35 år tillbaka, ja i slutet av 70-talet då jag var barn och fick lära mig både det ena och det andra som inte andra barn kunde. Då funderade jag ibland på varför de lärde mig det ena eller det andra men idag så förstår jag bättre.

Med den lilla bakgrundshistorien tar jag er nu tillbaka till 1976, skidbyxorna var neonfärgade, täckjackorna tunna, vantarna fortfarande hemmastickade och på huvudet satt en Stenmarks mössa, eller en hemstickad kopia av den samma. Köken gick i orange och brunt och de flesta hade mammor som jobbade heltid, man provade frysta bullar och de första färdigrätterna dök upp på marknaden. Papporna hade stickade tröjor och polo krage och det var fortfarande okey att röka och spola kröken hade inte riktigt fått sitt fäste.

Vi hade precis flyttat till vårt hus på landet den julen, ett otroligt fint hus som min mamma ritat och pappa byggt från virke av de träd som växte där innan det blev tomt. Allt var inte färdigt men det gick att bo i och det var det viktigaste. Mamma skötte om oss 3 barn och pappa jobbade i Norge på veckorna och kom hem för att fortsätta husbygget på helgerna. Det var spännande och nytt och ibland lite läskigt när det blev så där kolsvart som det bara kan bli på landet. Snön kom ganska tidigt och redan till advent var det rejält kallt. Veckorna tillbringade vi med mamma och enstaka besökare men på helgerna kom pappa hem alltid med något extra gott eller med en skojig överraskning det pirrade lite extra när vi såg billjusen i backen. Och så stod han där, lika skäggig som förra veckan, lika tjock och samma doft, en doft av tvål, diesel och piprök, ja doften var nog det jag saknade mest hela veckorna och hans bullriga skratt.

Denna helgen var speciell skvallrade pappa, det var dags att få återvinning på kyrkoskatten. Ja som sexåring kanske man inte vet så mycket om just kyrkoskatt men jag visste ju att Robin Hood hämtade tillbaka skatten hos kungen så jag förstod att det var något busigt på gång.

När lördag morgon kom gav vi oss av för återbäringen, “mot kyrkans mark!” skriade min glade far. Det gällde att hitta kyrkans mark så att vi kunde få skatten åter. Skatten bestod av att pappa helt sonika sågade ner en mycket vacker gran, precis lagom stor att ställa i vardagsrummet hemma i huset. Vi valde länge och väl innan vi hittade den och jag måste säga att jag och brorsan var mer än lite oroliga att någon skulle se oss för vi visste ju att Robin och hans gäng blev jagade. Pappa var väldigt hemlighetsfull och pratade med oss om att inte berätta för någon om skatteåterbäringen. Han skapade en hel berättelse om hur och varför vi alltid skulle hämta gran på kyrkans mark.

Åren går ganska fort och jag minns att vi varje år hämtade vår gran på kyrkans mark, efter ett tiotal år blev det dags att flytta vidare och tiderna förändras. Jag var ju större nu och kunde väl lite mer om kyrkoskatt så jag förstod ju att det inte var därför pappa gick i skogen till jul, han var ju inte ens medlem i svenska kyrkan och hade inte varit det sedan mitten av 1960-talet men det visste ju inte jag som liten. Först när jag fick se markskissen på tomten vi skulle sälja förstod jag att kyrkoskatten hade återbetalats på egen mark. Pappa ägde alltså marken där granen hämtats men i utkanten låg ett gammalt stenbrott som samlade på sig vatten, ingen lämplig lekplats för barn. Pappa och mamma såg här lösningen på problemet, de visste att vi barn inte skulle våga gå dit då pappa och vi syndfullt hämtat julgran på kyrkans mark och lite skrämda blev vi ju. Medans vi säkert hade velat utforska stenbrottet så de höll oss därifrån utan att egentligen skrämma oss. Så en liten vit lögn till jul det bjuder jag också mina barn på. Vi hämtar också skatteåterbäringen på kyrkans mark, men i mitt fall rör det sig om en förbetald gran hos en bonde jag känner men jag vill att minnet av granen skall finnas kvar hos barnen så länger de lever. När de blir stora nog skall jag berätta min hemlighet för dem.

Charlotta

Hur har du blivit lurad av dina föräldrar?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *