Afbild

Festligt för förkloka

44. Sjömansjul på transistorradion

Ljudet av ” Sjömansjul på Hawaii” med Sven-Ingvars väckte mig den där julaftonsmorgonen 1966, när jag var 13 år. Det var pappa som hade kommit upp till mig och mina syskon med transistorradion på högsta volym. Känslan av jul var enorm. Än idag så är det ett av mina starkaste och käraste julminnen. När låten var slut önskade pappa oss God jul, och berättade att frukosten var färdig. Nere i köket var allt framställt. Den goda julfrukosten med bl.a. julskinka och hembakat bröd var framdukat och mamma mötte oss med ett stort leende. Jag minns hur jag bara var tvungen att säga till mamma ”Tänk att det är julafton idag!” Mamma svarade lika glatt ”Ja, visst är det en härligt!” Hon var nog trött men de flesta förberedelserna var färdiga så hon tyckte nog att det var skönt att julen hade kommit. Våra rödrutiga gardiner var på plats och vi satte oss alla tillsammans och åt. Denna varma, lugna och glada känsla är något som jag alltid har velat ha med mig i de efterföljande jularna. Vi hade alla jobbat i flera veckor för att varenda vrå och skåp skulle vara städat och fint i vårt stora hus. Mamma jobbade nog mest men alla hjälpte till. Vi skurade trappräcket och väggarna i hallen med såpa och nu luktade hela hallen härligt rent.

Dagen före julafton hade de sista juldekorationerna kommit på plats däribland en julbonad i trappan upp till våra sovrum. Vi hade olika bonader genom åren men det var alltid så mysigt med en bonad med fint julmotiv, där vi så ofta gick förbi. Jag kände mig alldeles pirrig och förväntansfull när jag tittade på den. När den där julbonaden kom upp, då var det verkligen jul.

Jag har en tydlig minnesbild från när jag var liten, kanske 7 år eller yngre, när vi hade satt upp en orange julstjärna i vardagsrummet. Det var en såndär vanlig orange julstjärna i papper, men jag tyckte att den var så fin. Den spred ett orangefärgat sken genom hela rummet. Jag minns att jag satt och tittade på den länge. Mamma och pappa ropade på mig att det var mat men jag var så betagen av stjärnan och kunde inte slita blicken från den. När jag väl gick därifrån så hade redan hela familjen satt sig för att äta och börjat ta till sig mat.

Jag kommer ihåg att jag gick ner i matkällaren om jularna, det var där vi hade all julmat som inte fick plats i kylskåpet, och drömde om julen och att få äta all den goda maten. Vi hade det inte dåligt i vanliga fall men det var något speciellt med maten vid jul. Jag gick ner där i den kalla källaren och bara tittade på äpplena, apelsinerna, fikonen, karamellerna och nötterna. Dagen före jul koktes och griljerades julskinkan och då fick även den ligga där. Jag fick en varm känsla i kroppen av att se den där man kunde verkligen känna att det var jul. Det var så mysigt att bara stå där och titta. Längst in, under trappan, fanns även säckarna med julklapparna. Jag kommer ihåg det som ett helt berg av julklappar. Nu, såhär långt efter, kan jag erkänna att det hände att man smög in för att kika lite på paketen.

Vi åt inte så ofta godis när jag var liten och julgodiset såg jag verkligen fram emot. Jag kommer ihåg hur pappa delade upp det, på röda tallrikar, på julaftons förmiddagen så att alla fick lika mycket. På varje tallrik låg en namnlapp och fick vi själva välja när vi ville äta upp godiset. Jag ville spara på det. Jag tyckte det var så mysigt att gå och verkligen njuta av godiset och veta att jag kunde spara det så länge jag ville.

Sen var det, som för alla barn, spännande när tomten kom och man inte visste vem det var. Ibland var det en granne eller någon släkting. Jag minns hur man försökte se bakom masken för att kunna lista ut vem det var. Ett år kom två tomtar, vilket förvånade oss alla. Då var det en släkting som hade bestämt sig för att dela ut julklapparna till oss barn genom att komma utklädd till tomte, inte ens mamma och pappa visste om att han skulle komma. Jag brukade få många julklappar för vi syskon bytte julklappar med varandra och sen fick jag såklart även av mamma och pappa. Ett år fick jag så många som 19 julklappar. Jag brukade spara några av julklapparna till juldagen bara för att få ha kvar spänningen lite till. Det var härligt att veta att det fanns fler att öppna, julen varade liksom lite längre då.

Ett år hade jag och ett annat syskon fått pjäxor och skidor i julklapp och vi bestämde oss för att vi skulle åka skidor till julottan. Det var över 8 km dit men vi ville så gärna prova våra nya skidor, så det spelade ingen roll. Jag tyckte att det skulle bli så roligt och såg verkligen fram emot det. När pappa vaknade på juldagsmorgonen tyckte han att det var för kallt för oss att åka skidor hela vägen till kyrkan och bestämde att han skulle köra oss istället. Vi blev tacksamma för att slippa, för det var verkligen kallt och vi hade redan börjat ångra att vi hade bestämt att åka skidor dit.

Nu har ni fått höra några guldkorn från mina barndomsjular.

Anonym

Hur brukade din julaftonsmorgon se ut?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *