Afbild

Festligt för förkloka

46. Julafton

När julaftonen kom var kökskåpen städade, rena mattor lagda på golven, kopparn putsad och röda ljus, med ljusmanchetter av klippt silkespapper, satta i ljusstakar. Det röda ”pinnatäcket” låg på bordet. Ett par dagar före jul hade vi fått en stor bunt fur, färskt och doftande som nu stod i kopparkittelen (­kelen). Furet var nog ett tack för hjälpen för någon körsla som far hade gjort åt Gräntinge. Likadant var det med julhyacinter som kom från trädgårdsmästare Ekwall. Julbegonia med krusat crepepapper från morbror Göstas. Och kanske en begonia till från någon som ville önska God Jul. Mor var ofta lite rörd på julaftonsmorgon när hon donade i köket. Hon hade lyssnat på radion på något som jag tror hette ”Lille Viggos äventyr på julafton.” Skulle tro att det var något med religiöst anslag. Och kanske hon tänkte på sin barndoms jular. På sina föräldrar och på sin syster som dog i spanska sjukan, 20 år gammal.

På förmiddagen bar far in julgranen som han hade köpt på Centralföreningen någon dag innan. Den lödade julgransfoten påsatt. Julgransmattan var en pappersmatta med glada tomteansikten. Och så kläddes granen med garntomtar, små glaskulor, korgar i glanspapper, glitter och levande ljus. Jag kommer bara ihåg ljushållarna. På 50­talet, kanske tidigare, investerades i elektrisk belysning. Då hade vi också en röd pappersstjärna i trädgårdsrummet. Modernitet! Efterhand kom det in fler moderniteter, pyntet förändrades. Särskilt när Karin kom hem till jul från konstfack med nya idéer.

Aftonen närmade sig, men först skulle alla djuren ha sin passning. Lite extra halm i spiltorna och kanske lite extra hö i krubban. Hönsen hade rent och fint i sina reden. Grisarna redde till sig i sin nya halm. Och julkärven uppsatt. Ibland också ett fågelhus med fint halmtak mitt på gräsmattan.

Vad jag minns så firade vi inte med någon släkt på julafton. Men vi var inte ensamma. Tant Hilda och delar av hennes familj var med oss. Senare var det Celia och jag tycker att jag kan se ”morfars Anna” vid julbordet. Bråttom i köket. Lutfisken i ugnen, nej, jag tror den koktes i en gryta, insvept i en lase. Brunkålen vid sidan på spisen och gröten koktes. Gröten var med det sista och då kunde mor sitta en stund och röra. Samtidigt som hon hittade på rim till julklapparna. Kinderna blossade. Och sen dignade julbordet. Löksill, sylta och rödbetor, leverkorv, leverpastej, rökt korv, julost, skinka och brunkål, köttbullar, lutfisk med sås och potatis, den hemmalda senapen. Smör och bröd. Till sist risgrynsgröt med mjölk. Mandel i gröten. Inte orkade jag äta. Först var jag så spänd före maten för jag skulle läsa bordsbön. Det hörde till på julafton, tyckte mor. Jag ville inte! Rösten darrade och tårarna stod högt i ögonen – I Jesu namn till bords vi gå, välsigna Gud den mat vi få. Kanske var det bara en julafton men just den händelsen har etsat sig fast.

Jul ledsen från Lund ev 1905 M

Sen var jag spänd på om tomten skulle komma. Och när far reste sig för att gå ut och ge hästarna nattfor så kom tomten efter en stund. Och jag var livrädd! Kröp in under bordet eller sprang ut i köket. Tomten hade den hemskaste mask man kan tänka sig. Far skojade ju till det och alla hade roligt, kanske också åt att jag var så rädd.  ”Nu geck han” lär jag ha sagt när det var. Sen var det frid och fröjd. Ofta var det en ny pyjamas i en av julklapparna. Och sen var det skönt att krypa ner i sängen som var bäddad med farmors lakan. Bred spets och fint korsstygnsnamn, A O., farmors initialer.

Inger Hansson 76 år. Född 1938 Skåne

Var du rädd för tomten?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *