Afbild

Festligt för förkloka

11. Kafferep 105-åring

Då har man varit på kafferep med en 105-åring. Jag sitter nästan och gapar än, vilken tant! Hennes ögon glittrade, hon såg inte ut att vara en timme över 70 år, knappt en rynka eller krämpa, springer som en hjort och bor på 3:e våningen utan hiss. Snälla, ge mig receptet. Hennes höga glada stämma fyllde hela lägenheten så fort hon kom inom dörren. Det blev ett kärt återseende för mormor och denna dam. Man fick halvskrika då hennes hörsel hänger med åldern. Det hjärtligt kluckande skrattet smittande av sig, så vi gol i högan sky, grannarna måste ha undrat. Där satt vi och drack kaffe och åt blåbärsmazarin med min mormors mors gamla arbetskamrat. Jag kan inte riktigt smälta att denna dam var fyra år när Titanic sjönk. Än mindre att hon har barnbarnsbarn som är i medelåldern! Hon berättade en liten historia från sin barndom, som jag fick lov att dela med mig av.

”När jag var liten hade man aldrig hört talas om julklappar. Vi visste inte vad det var. Så en dag i juletid hade far med sig något när han kom hem. Jag och mina syskon blev nyfikna. Här ska du få se, sa han, jag har något åt dig. Jag kunde bara inte tro det! Jag hade aldrig sett något liknande! I pappret fanns – en apelsin! Mina syskon ville också ha och min far sa att han gärna hade köpt fler apelsiner men där fanns bara råd till en. Jag la apelsinen på en hylla i köket och beundrade den flera gånger om dagen. När det gått en tid sa mor, nu är det nog dags att du äter apelsinen så att den inte blir dålig. Men jag kunde bara inte, jag ville se på och behålla underverket. Jag fick aldrig smakat mitt livs första apelsin, för som mor förutspått låg den på hyllan tills den ruttnade. Min far dog när jag var bara 11 år och detta är ett kärt minne. Jag glömmer honom aldrig.”

Herta 105 år

Emely Christensson 28 år, Lund

 

Vilken är din bästa julklapp?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *