Afbild

Festligt för förkloka

68. Kärlek på lasarett

Min mormor Daisy Carlsson växte upp i en stor familj. Familjen bestod av 14 barn, där Daisy var den minsta av dem alla. Familjen var väldigt stor, men ändå väldigt kärleksful och full av glädje.

Daisy bodde hela tre kilometer från närmaste skolan så hon fick vakna tidigt för att hinna den tre kilometers långa vandringen till skolan. På morgnarna fick barnen oftast gröt för att letta hungern. Efter gröten var det dags för den långa resan till skolan. Men inte nog med att det var långt till skolan utan det var också iskallt ute. Som tur var så hade hennes mamma några knep på lager. Hon stoppade t.ex. i tidningar i strumporna för att skydda mot kylan. Men ibland var det tur att det var kallt för att det blev mer snö och då kunde man åka skidor eller spark till skolan. Daisy gick sex år i grundskola. De tre första åren hade hon en fröken som lärare, men de tre sista hade hon en magister. Skoldagarna var långa och mörka i december, men tillslut kom julen och julafton.

Julen var en mycket speciell högtid för Daisy och familjen, för att då samlades familjen med sju andra familjer för att fira jul. Det blev en stor och rolig fest, med mängder av dans, sång och jätte mycket mat. Daisy berättar ivrigt om all sång, dans och mat innan jag tillslut avbryter henne och frågar om presenterna. Då svarar hon att det inte var presenterna som var den ”stora grejen” med julafton och julen, men nog kommer hon ihåg några finna julklappar allt. Hon fick bland annat en apelsin med en enkrona i. Men den finnaste av dem alla var en stor docka som hennes syskon hade gjort till henne. Dessvärre fick dockan inte det bästa ödet utan slutade i kattens klor.

Dagarna innan tv:n fanns roade sig Daisy och barnen oftast med teatrar eller så lyssnade de på Daisys favorit program ”Barnens brevlåda”. Barnens brevlåda var ett radioprogram med snälla och roliga farbror Sven. Under andra världskriget var familjen Carlsson tvungen att mörklägga huset med hjälp ut av gardiner.

Daisy började jobba i tidig ålder, redan vid femton års ålder fick Daisy jobb i Umeå som hembiträde. Det var ett hårt jobb eftersom man knappt fick någon ledighet och lönen var inte den bästa. Den låg på 35 kronor i månaden. Tre år senare fick Daisy jobb på lasarettet, på barnavdelningen. Daisy trivdes värkligen med det här jobbet och hon älskade att hjälpa barnen. Hon värderar dagen hon fick jobbet som en av hennes tre bästa dagar i hela hennes liv. Tyvärr fick Daisy sluta fem och ett halvt år senare för att hon inte hade tillräcklig utbildning. Hon bestämde sig då för att göra utbildningen och åkte därför till Härnösand för att utbilda sig till sjuksköterska. När hon hade utbildat sig åkte hon tillbaka till Umeå och fick jobb på lasarettet igen, på ögonmottagningen och öronmottagningen. Men Daisy lämnade senare öronmottagningen för att endast jobba på ögonmottagningen. Daisy trivdes mycket bra på ögonmottagningen och det var också där som hon träffade sin man. Daisy värderar dagen hon fick jobb på ögonmottagningen och dagen hon träffade sin man, min morfar som de två sista bästa ögonblicken i hennes liv.

Daisy träffade sin blivande man på sjukhuset. Allan, Daisys blivande man tyckte att Daisy hade varit så hygglig och snäll mot honom så han bestämde sig för att börja träffa Daisy. Så en dag när Daisy skulle hem kom plötsligt Allan med sin bil, Daisy klev in i bilen och en evig kärlek knöts.

År 1965 Fick Daisy och Allan sitt första och enda barn. Två år senare dog Allan i cancer, så Daisy fick ta hand om sitt lilla barn alldeles själv. Det skulle visa sig att barnet, min mamma skulle gå samma väg som sin mor, in i läkemedelsbranschen.

Daisy Carlsson. Född 1924, uppväxt i Orrböle Västerbotten

Tor Nicolaisen 14 år

Vad var ditt första jobb?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *