Afbild

Festligt för förkloka

67. Mods

Min farmor bodde i Sollefteå fram till vårterminen i 1:a klass, då hon sedan flyttade till Stockholm och gick andra terminen där. I 2:a klass var hon tillbaka i Sollefteå igen och andledningen till att hon flyttade så mycket berodde på att hennes pappa var militär och gjorde övningar och gick utbildningar i andra städer. Kristina bodde sedan i Sollefteå fram till hon började på gymnasium.

Hon berättade att Sollefteå var en mycket fin vinter-stad så man åkte mycket skidor på dagarna, på fritiden var även Kristina med i scouterna och gick i gymnastik. De dagar hon varken hade gymnastik eller scouterna var hon mycket med vänner, lyssnade på radion, kollade på tv, gjorde läxor, var på bio och hjälpte till hemma. När hon var med hennes vänner spelade dem oftast spel, då var det oftast monopol de spelade och hon kommer ihåg att dem bar med sig spelet vart de än gick. De sjung även många visor, av speciellt Evert Taubb. Innan tv:n fanns lyssnade Kristina mycket på radion, då fanns det roliga frågesportsprogram som hon gillade att lyssna på. Hon åkte även mycket skidor på fritiden, slalom och längdskidor. Man använde t.ex skidor som ett transportmedel på vintern på den tiden, det var väldigt ovanligt att man fick skjuts dit man skulle. Om man inte åkte skidor fick man gå, så är det inte idag, nu är vi mycket latare och tar bussen om vi inte får skjuts. Som tur var bodde Kristina nära sina vänner så hon behövde inte gå så långt. En annan sak hon gjorde innan tv:n fanns var att gå på bio och det tyckte Kristina var mycket kul. Filmerna var bra tyckte hon och hennes favoriter var Barnen från Frostmofjället och Kalle Anka.

Eftersom Kristina var det äldsta barnet i familjen fick hon mycket att göra och hjälpa till med hemma. När föräldrarna hade besök fick hon duka av och servera dem under kvällen. Men tillbaka till skolan nu, hon berättade att lärarna var snälla och bra men att de hade en sträng överlärare som dem fick gå till om man hade varit busiga. Där fick man en rejäl utskällning, men dit behövde Kristina aldrig gå. Det var bara killarna som var så busiga så dem behövde gå dit. Men ibland kunde deras lärare också bli riktigt förbannade och slå dem på deras händer med en pinne om dem var allt för jobbiga eller olydiga. Precis som idag var de tvungna att räcka upp handen om de ville säga någonting, de fick inte bara skrika rätt ut. Men skillnaden då från idag är att när man fick ordet var man tvungen att ställa sig upp och svara. Kristina kommer även ihåg att de sjung psalmer på skolan, en psalm hon kommer ihåg mycket väl är Din klara sol går åter upp som spelades på orgel. På lördagarna gick de också i skolan, men bara halva dagen. Eftersom det var lördag fick de chokladsoppa som lite ”lördagsmys”. Det var jättegott, berättade Kristina.

Kristinas familj bestod av Kristina, hennes 2 bröder, hennes syster och hennes mamma och pappa. Kristina var ju som sagt äldst av alla syskon, hennes mamma var hemmafru och pappa militär. Hon hade inget eget rum hemma, utan hon var tvungen att dela rum med hennes syster. Hon berättade att hon målade ett sträck på golvet som gick genom hela rummet för att dela av rummet och få en egen sida för sig själv.

Farmors föräldrar rökte mycket och på den tiden var det vanligt att man rökte inne och i bilen så det var en sak Kristina tyckte var jobbigt. De åkte ofta på bilutflykter på söndagarna och det var jättekul tyckte Kristina men tyvärr så förstörde ju rökandet det lite. Pappan var ju militär och fick under andra världskriget ligga uppe i Karungi, gränsen till Finland, där fick han vara till kriget tog slut. Hemma var det ganska jobbigt under den tiden, man hade inte tillgång till den mat man behövde. Man fick ett ransoneringskort som man fick handla med och med det kortet fick man bara viss mycket mat. Farmors familj var även fodervärd och hade alltid hundar i hemmet. De hade oftast schäfrar som var väldigt lydiga och dem fick hennes mamma att känna sig mer trygg när pappan var borta på övningar eller andra uppdrag. Vanliga maträtter på den tiden var gröt med lingonsylt, de åt även mycket raggmunk och saltströmming med potatis, som en liten söndagsrätt åt dem biffar.

Om man hade dufflarjackor så var man ”mods”. De klädde sig som kända skådespelare/artister och hade saprinaskor som var vanliga svarta skor utan klack. De hade även tighta byxor som gick till halva benet, på sommarn då, och på vintern hade dem rejäla och varma kläder.

Hur man firade högtider var lite annorlunda på den tiden. Jul firades som vanligt med nära och kära och Kristina firade den hos hennes mormor och morfar. Hon kommer väl ihåg alla julklappar man fick och att man oftast fick sockar, tröjor och vantar som hennes mamma hade stickat. Nyår var inte en sådan speciellt högtid då, inte var Kristina kommer ihåg i alla fall. När hennes mormor dog kommer Kristina ihåg att hennes morfar brukade komma till dem på nyår och ibland brukade även andra militärfamiljer komma och äta middag hos dem. En högtid som Kristina tyckte var mycket rolig var lucia. Hennes familj firade det på mässen som var ett matställe på regementet där hennes pappa jobbade, och där firade de tillsammas med andra militärfamiljer. Militärbarnen hade uppvisning för föräldrarna som de hade övat inför väldigt länge innan och Kristina berättar att det var en riktigt kul och mysig grej. Midasommar firade farmors familj i sin stuga i Nordmaling tillsammas med alla andra stugägare i området. Alla kom och det var väldigt kul.

Idag är Kristina pensionär och farmor till fyra underbara barn. Hon tränar på friskis och svettis två gånger per vecka och hon går även på vattengympa en kväll varje vecka. Hon brukar även gå ut och gå med hennes barns hund på dagarna och hon åker ofta och hälsar på barnbarnen. Kristina säger att hon har ett bra liv och trivs även fast hon är ensam, (farfar är död). En sak som hon tycker är bättre hu för tiden är elektroniken, förr kunde man inte ens ringa varandra så det var väldigt svårt att få tag på varandra. Bilarna går mycket bättre idag och det är lättare att resa, säger Kristina. En sak som hon tycket är lite sämre idag är att det är för mycket mobiler, spel och tv så man har inte lika mycket tid för varandra nu som man hade då.

Kristina Axelborn 73 år. Född 1940 i Sollefteå. Idag Sundsvall, Granlo.

Sofie Axelborn, Hagaskolan 8C, Sundsvall

 

Har du ägt en duffeljacka?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *