Afbild

Festligt för förkloka

88. Morfar berättar

Du kan väl börja med att berätta när du är född och hur det var att gå i skolan, frågar jag min 77 årige morfar. Han ler ett av sina sällsynta leenden och börjar.

Jag är född den 19 april 1938, började skolan när jag var 7 år och gick i skolan i 7 år. Sedan konfirmerades jag och började jobb.

Skolgången då hur var det, satt ni i klassrummet och tragglade läxor hela dagarna eller? Ja skolan var att man fick sina läxor som skulle göras och på rasterna var man ute. Hade du långt till skolan? Han svarar lite fundersamt med orden: var väl tre kilometer. Gick du varje dag? Jupp fans ingen skolskjuts då. Nu kommer mormor och avbryter med orden ”ni gick ju på lördagar också”. Ja, vi gick på lördagar också till kockan ett, sa han och trummade med fingrarna på det mörk bruna träbordet.

Jag tar en klunk av mitt tjärasvarta kaffe och frågade hade ni bara grund ämnena t.ex. matte sv. eller hade ni no språk etc.? Neee det var bara grund ämnena, sista åren hade vi lite engelska. svarade morfar med betoning på ”lite”. Har du några allmänna kommentarer till skolan?  Näää, var väl som man hade räknat med att di skulle va. Man hade inga stora krav på den tiden. Vi hade stränga lärare sa han och flinade, så man trodes inte ställa några krav sa morfar o skrattade. Ah, berätta åkte ni på stryk mycket eller frågade jag. Neeedå det var inget sånt, det var väl någon som fick lägga fram fingrarna så fick dem en smäll av pekpinnen sa han o visade med en penna. Eller så knipsade dem enbak i nacken.

okej, när du slutade skolan så lär du ha varit 14, 15 va? vad gjorde ni då? Tja det var lite allt möjligt spelade fotboll. Då kommer mormor in med kommentaren ”åsså jobbade du ju på bageriet”. Jaaaa jag jobbade som spring schas på ett bageri svarade morfar med tonen att det var lite oviktigt. Man åkte på en trehjulig cykel som man fraktade tårtor o grejor, svarade han o sträckte sig efter kaffe koppen o tog en klunk.

Hur tyckte du om uppväxeten allmänt då? Tjaa den var som den skulle va man började jobba tidigt, började på verkstaden med pappa, sedan tog jag trafikkort o började köra taxi och sedan lastbil.

Sen då under 50 60 talet? 60-talet vart jag utan jobb och då sökte vi oss ned till hitt till sandviken och fick jobb här. det var på hösten 61. Sedan började jag på Volvo i sandviken.

Vi sitter tysta och lyssnar på när morsan o mormor pratar en tar lite mera av det tjärsvarta kaffet för att sedan fortsätta.

Andra världs kriget märkte man av det? Ni bodde ju bara någon mil från Norska gränsen när nassarna var där. Jadå det gjorde jag, svarade han med full kraft inte sin vanliga lite tysta stämma. Jag mins när jag fick följa med min far upp till norska gränsen. Han körde buss ditt opp. Och där uppe så gick tyskarna på ena sidan och svenskarna på andra sidan. Sedan var det mycket norska flyktingar som kom över, norrmännen hade det ju lite svårt på den tiden, även efter när kriget var slut så hade de det svårt.

Sovjet märktes dem av? Ne, dem märkte inte. Inte ens under kalla kriget? Ne, man läste ju mest om dem. Efter berlinmurens fall då och resten av under 90-talet? Tjaa, det var väl inget som påverkade oss just här i Sverige, men man tycket ju att det var skönt att det hände liksom man trodde ju aldrig att det skulle händ, svarar morfar med en stämma av lätthet. Var det som en suck av lättnad när ni fick veta? Ja visst var det de, svarar han som om han fått vetat att nyheterna nyligen.

Vi tystnar en liten stund för att lyssna till diskmaskinen som stör. Sedan frågar jag: balkankriget då? Jaa åsikterna visste man inte vilka som gjorde fel, enligt min erfarenhet så gjorde bege fel, men det var ju tur att det inte varade så länge.

Om du ska sammanfatta den hära halvan av 1900-talet under en menige kan du det? Va? vad sa du? svarar morfar som om det är hörapparaten som krånglar. Jag upprepar min fråga. Jaaa tycker att själva 1900-talet, han stannar upp o tänker efter sedan fortsätter han ”det har sket mycket speciellt i utvecklingen, det har ju gått otroligt framåt det har inte varit så mycket problem igenkligen inte för oss svenskar iallafall. Så allmänt bra igenkligen? Jupp, är du nöjd så? frågar han med glad stämma.   Ja, det är jag.

Då hugger mormor till och frågar är den avstängd? hon refererar till mobilen som jag har använt till att spela in. Tjaaa inte riktigt men det löser sig nån dag nån gång svarar jag med min vanliga ”det löser sig” stämma och morfar flinar ett flin som lyser upp hans gamla rynkiga ansikte.

Morfar. Född 1938.

Jonathan Olsson, gymnasieelev Gävle

Vad har du märkt av de stora världshändelserna?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *