Afbild

Festligt för förkloka

58. OS-dröm

1933 föddes Göran Lindh i Skön socken. Han var näst äldst av fyra bröder och endast 1,5 år yngre än hans äldre bror. Fadern var i byggsvängen och modern tog hand om hemmet. Familjen bodde i utkanten av en stor skog. Som barn var han ofta ute i skogen. ”Varje söndag var jag ute i skogen”, Sa Göran när han tänkte tillbaka på sin barndom. Väldigt fort blev han förtjust i friluftslivet och började senare i en orienteringsgrupp, där han blev yngst.

Att hjälpa till i hemmet var något som Göran behövde göra. Utav sysslorna var det en speciell som han tyckte var roligare än de andra. Längre ner på deras gata fanns en livsmedelsbutik. Dit fick han gå och köpa de saker som modern behövde. När han inte var ute i skogen eller hjälpte till i hemmet fanns det alltid läxor som behövde göras. Aldrig hann Göran läsa något annat än läsläxan, varken tidningar eller andra böcker.

De första skolåren gick Göran i Tunadal. Man fick ingen lunch i skolan, man var därför tvungen att ta med sin egen mat till skolan. För Göran var det oftast smörgåsar och mjölk. Matsäcken åt man i slöjdsalen där man ställt in ett par extra bord. Om man inte uppförde sig under skoltimmarna fick man kvarsittning som straff. Under en timme fick man sitta tyst medan vaktmästaren, som höll i kvarsittningen, såg till att man inte misskötte sig.

En av Görans lärare var faktiskt också hans barndomsidol. Det var inte bara för att han var bra inom läraryrket, utan för att han var med i OS i Berlin 1936. Med honom som förebild fick Göran en dröm om att en dag också vara med i OS som löpare, men drömmen slog tyvärr aldrig in.

På fritiden umgicks släkten ofta med varandra. Detta på grund av att de flesta i Görans släkt bodde i närheten. När släkten var på besök dansade ofta musik runt i husen. Fiol, mandolin och gitarr var några av instrumenten man kunde höra när släkten var samlad. När man fick besök var det inte ovanligt att bjuda på fika, som oftast var en bulle och ett glas saft.

Om vintern fann man ofta Göran i ett längdskidsspår emot Huli. Längdskidor var hans favorit aktivitet under vintern. Men med vintern kom också kylan. För att värma husen hade man vedeldade kaminer som ständigt behövde nytt bränsle för att inte slockna. I skolan turades man om att gå ut och hämta ved till klassrummets kamin. Tillslut kom också julen. Hela släkten samlade sig och utbytte julklappar med varandra. Det var en av de bästa tiderna på året, tyckte Göran. En present som han kommer ihåg speciellt var en fin ylletröja som han fick när han var liten.

När Göran blev äldre fick han sitt första jobb på en järnaffär. På förmiddagen stod han i disken och sålde varor och senare på eftermiddagarna studerade han. Den första lönen han kammade in var 6,50 kr efter en vecka av arbetande. Ytterligare några år senare flyttade han hemifrån. Han var då 24 år gammal. Runt den åldern fick han också arbete på ortviken. Där jobbade han ända tills han gick i pension, nästan 50 år senare.

Jag frågade vad han tyckte om samhället idag. ”Förjäkligt”, fick jag till svar, ”folk bara springer förbi och bryr sig inte om någonting. Allt handlar bara om pengar nuförtiden”.

Göran Lindh 81 år. Född 1933 i Skön socken, Medelpad

Joel 14 år

 

Vad hade/har du för drömmar?

 

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *