Afbild

Festligt för förkloka

6. Påhittad födelsedag

När jag föddes en kvart före midnatt på lillejulafton 1947 bodde min familj på Regementsgatan 9 i Ystad i en liten 2 1/2-rumslägenhet. Jag döptes till Eva Gunilla Marianne redan på BB. Min familj bestod av ”mojan”, pappa och storasyster Margaretha som var 2 år och 3 månader när jag föddes.

Mojan och pappa har berättat att jag  varken ville ligga eller sitta i vagn utan så fort jag kunde stå på mina ben skulle jag gå. Istället fick Greta, som var trött av sig, åka. Hon sade alltid ”tött bäjas” och då blev det bäst så. Man har berättat för mig att man fick sätta stora skruvar i botten på liggvagnen för att fästa selen i så jag inte skulle ramla ur. Som barn kom vi systrar väldigt bra överens och Greta skjutsade mig snällt på flakcykel.

Mormor och morfar bodde på en gård i Snårestad och för att vi skulle kunna hälsa på dem fick vi antingen ta bussen eller cykla. Vi gjorde många cykelturer dit under årens lopp. Först fick jag åka på pakethållaren, men med tiden fick jag själv börja trampa iväg. Morfar hade motorcykel och vi tyckte det var spännande att sitta på den.  Även Babs, morfars hund, fick följa med på en låtsas tur.

Pappa har berättat att jag var en riktig ”jävelunge” när jag var liten och att jag hade en massa bus för mig. Bl.a. hade jag en gång klättrat upp i ”mattbommen” och hängde där upp och ner och kunde inte ta mig ner för egen maskin. Jag skrek i himmelens sky och pappa, som höll på med ett arbete i trapphuset uppe på femte våningen  rusade ner för att ta hand om mig. Men innan han hann fram hade en annan farbror hjälpt mig ner.

Vi var många barn som bodde på 9:ans och 7:ans gårdar och vi hade en mycket fin gemenskap och höll ihop i vått och torrt. Pappa jobbade på Persöners båtskrot när jag växte upp och som extrajobb körde han ut morgontidningen och hjälpte till med eldningen på 9:ans gård. Lägenheten vi bodde i var halvmodern. Den saknade badrum och vattenklosett så vi fick gå ut på gården där det fanns en lång rad med torrdass som vi använde. Det fanns heller inget sopnedkast utan vi fick gå ut på gården och kasta soporna i därtill avsedda tunnor. En speciell för matrester och andra för annat avfall. Tidningar och papper kastades ned till pannrummet där far sedan eldade upp dem. Höjden av lyx var när hyresvärden byggde till ett badrum i vår lägenhet. Ett litet ett med plats för ett sittbadkar, men Gud vilken upplevelse.

En annan upplevelse från min barndom är när jag fick gå på ett riktigt barnkalas hos Thomas Österlind. Hans familj tillhörde de rika och bodde i en stor 6-rumslägenhet med öppen spis. Även denna lägenhet fanns på 9:an. Vi var uppklädda till max och för första gången serverades vi varm choklad med vispgrädde som var en ny upplevelse för oss arbetarbarn.

1: a maj var alltid en speciell dag varje år. Då startade vi dagen med att klä oss i dräkt, knästrumpor och angorabaskrar i olika färger för  varje år och gick till Café Björka för att äta frukost. Jag kan än idag känna smaken av leverpastejmacka med ättiksgurka. Och så läsk till. Det var inte vardagsmat för en fattig arbetarfamilj. Sedan gick vi hem och strök Fabriksarbetarförbundets fana innan det var dags för middag. Far var fanbärare och gick med i demonstrationståget varje år och vi följde med till Gustav Adolfs Torg. Sedan fortsatte vi till Surbrunnsparken där det var tal, sång av Harmonikören och dans.

För att hjälpa upp ekonomin brukade mor hjälpa till att gallra och hacka betor hos bönderna och då fick vi vara med och detta var också en spännande upplevelse. Då hade vi matsäck med som vi åt i ändan av betstycket.

När jag var 6½ år var det dags att börja skolan. Jag började 1:a klass på Östra Skolan och min lärare där hette Kerstin Mattsson. Jag var en blyg flicka som inte gjorde så mycket väsen av mig under skoltiden. Jag tyckte det var orättvist att mina skolkamrater aldrig sjöng för mig när jag fyllde år (då hade vi alltid jullov) så en gång sade jag till fröken att det var min födelsedag. Trots att hon visste att det var fel fick mina kamrater sjunga för mig så jag blev nöjd. Jag bjöd också hem några kamrater på kalas men detta höll på att sluta med en katastrof. Jag hade ju inte berättat för mojan om det så ingenting var arrangerat. Jag gömde mig i hallen uppe på symaskinen när kamraterna kom och ringde på och mojan fick säga till dem att det var fel och att jag inte alls fyllde år. Jag skämdes för mitt tilltag.

Många somrar tillbringade vi hos moster Klara som hade lantställe först vid Rydsgårds gård (Hejdeholm) och sedan vid Rögla (Fuglie). Här hade vi många sköna somrar och fick uppleva allt vad som finns på en bondgård. Vi fick gå och hämta korna till mjölkning bl.a. En gång var vi med ute och höstade på ängen. Någonting skrämde hästarna så de kom i sken och vi fick gömma oss i skogsbrynet så vi inte skulle komma i vägen.

Vi gjorde mycket utfärder under min uppväxt. Ibland tog vi tåget in till Malmö och strövade runt. Här sitter Greta och jag vid Malmö Centralstation.

Vid ett tillfälle skulle far och några till åka upp till Oskarshamn för att hämta en båt som skulle skrotas. På vägen hem blev det hård blåst och båten slet sig från bogserbåten. Far och två andra ombord drev iväg med båten mot Bornholm. Tidningarna skrev en hel del om äventyret. Under en period jobbade mojan på Bongs konservfabriker och hon jobbade också på Ystad fryshus ett tag.

När jag gick i femte klass tyckte vi att lägenheten på Regementsgatan började bli för trång och just då blev en av de större lägenheterna lediga och vi beslöt att vi skulle flytta in där. Våra stackars möbler tog inte stor plats i den stora 6-rumsvåningen och mor trivdes aldrig där. Hon hade hittat en av de tidigare hyresgästerna död i badkaret, så hon tyckte det spökade och att hon såg henne där hela tiden.

Vid den här tidpunkten höll man på att bygga ett nytt hus uppe på Herrestadgatan, ett bostadsrättshus. Mojan och pappa hade lyckats spara ihop lite pengar och medan pappa låg på sjukhuset för att operera sitt knä ordnade mojan med så att vi fick köpa en av lägenheterna. Det var spännande att få flytta in i ett alldeles nybyggt hus där ingen tidigare bott. En kväll smög vi oss upp för att titta in i lägenheten. Morbror Sven och Inga var också med. Vi förvånades över den lyx vi skulle få bo i medan vi gick runt och tittade i ficklampans sken. Vi beundrade den elektriska spisen, det fina badrummet och parkettgolven.

Våren 1959  flyttade vi in.

Gunilla 67 år, Född 1947 i Ystad.

 Har du minne från något barnkalas?

Kan du relatera till något annat ovan?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *