Afbild

Festligt för förkloka

114. Pistol på nattduksbordet

Mitt namn är Gunnel Petersson, född 1937 på Lunds BB. Jag fick inga syskon. Eftersom mina föräldrar hade sina respektive tjänster på olika orter, fast de var gifta sedan 1935, delar jag upp mina upplevelser i två delar. Det var faktiskt annorlunda upplevelser i ett större samhälle än i en kyrkby ute på landet, även under krigstiden.

Mina första starka upplevelser från andra världskriget är från Hammenhög, ett samhälle på Österlen i Skåne. Gatan som jag bodde på heter Skolgatan. Längst bort på denna gata låg Lantmannaskola som var fullbelagd med militärer. Dessa marscherade taktfast fram och tillbaka, dagligen. Jag var rädd för militärerna.

I början av gatan låg Posten. Där tjänstgjorde min mor som stationsmästare. Mor hade sin lägenhet våningen över Posten. Dygnet runt måste hon vara tillgänglig för viktig militärpost. Militärerna fick knacka på dörren till hennes tjänstebostad. Hon hade en mindre pistol samt en vitpepparburk på ett bord vid sidan om sängen.

Fågeldag o. biografibilder 050

Sent en kväll kom polis Svensson och sa till mor att hon måste skydda taklamporna bättre. Ljusstrimmor lyste vid kanterna av de svarta rullgardinerna. Hon måste ha svart nät eller tyg runt lamporna. Jag var bara 3-8 år (1940-1945), när jag minns hur man vissa nätter hörde buller och såg små ”stjärnor” röra sig i luften. Det var tyska flygplan på väg till Finland. De kom över östkusten i Skåne och ut över Östersjön. Hammenhög ligger mellan -ystad och Simrishamn. Ibland kom de fel och störtade, ofta hade de blivit beskjutna innan. Det var tyska och engelska plan som besköt varandra. Ett tyskt plan störtade utanför Hammenhög, Smedstorp. En annan gång ett engelskt, också i närheten.

Vi bodde bara ca 50 meter från brandstationen, som låg snett över gården mellan hyreshus och affärer. Några nätter tutade det ihållande, vissa signaler. Då sprang mor och jag snabbt över gården bort till nästa hus källare, där vi satt på bänkar och stolar till faran ”blåstes av”. Man förstod allvaret.

En gång var jag med mina föräldrar hos en släkting i Malmö. Vi vaknade på natten av ett förfärligt väsen. Någon trodde att en ballong rasat ner, men det var en bomb som av misstag hamnat i en park. Jag tror inte att någon skadades. Så visst fick man känna lite av kriget i Skåne också. I maj 1945, en månad före min åttaårsdag den 9 juni, (fred den 7 maj) ringde kyrkklockorna när jag och min kompiis gick hem från skolan. Alla ropade ”Det är fred!”. Jag sprang snabbt hem och kramade mor. Vilken lyckodag för hela Europa.

Fågeldag o. biografibilder 052

Kommentera nedan om ni önskar få fler utdrag ur denna biografi som jag, Emely Christensson, fick sänt till mig via Posten.

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *