Afbild

Festligt för förkloka

93. Tågluff 70-tal

I en vecka hade intervjun med min mamma varit planerad och nu sitter vi här, vid köksbordet. Mamma dricker te ur en stor kopp som hon fick i julklapp, jag sätter mig till rätta och studerar frågorna jag kladdat ner på ett papper.

-Mamma, hur skulle du beskriva skolan på 70-talet, vad tror du skiljer sig från nu?

Hon funderar en stund, en ganska långt stund innan hon börjar prata.

-Det är svårt att minnas, men framförallt hade man en väldig respekt för lärarna, det var ingen som vågade säga emot eller bryta mot några regler.

Mamma tar en klunk av teet och tittar ut genom fönstret innan hon fortsätter.

-Det var nog bra tror jag, även om det kunde kännas jobbigt att nästan vara rädd för lärarna så är det alldeles för slappt idag, idag är det bara dom som verkligen vill lära sig som gör det.

Jag kladdar ner hennes svar på ett redan ganska fullt A4. Några sekunder funderar jag över vilken fråga som är lämplig att ställa nu, och efter ett snabbt resonemang med mig själv bestämmer jag mig.

-Hur skulle du säga att det var att vara ung då? Vad gjorde man och vad var inne?

Hon log lite och jag förstod snabbt att den här frågan var lite enklare än den förra. Hon lutade sig tillbaka i stolen och ställde ifrån sig den rykande koppen.

-När man var lite yngre så var man framförallt ute och lekte, man träffades i någon park och kom inte hem förens det var dags att äta middag, eftersom det inte fanns några mobiler och datorer så umgicks man på ett helt annat sätt. Fritidsgårdarna var väldigt populära, men jag tyckte mest att det var tråkigt där, det fanns så mycket annat att hitta på. Jag försöker att skriva ner så mycket jag hinner med och pappret ser mest ut som en enda röra, jag börjar klottra ner några följdfrågor som jag tycker är nödvändiga att ha med.

-Men sen då? när du blev äldre, vad gjorde du då? Mamma behöver inte tänka länge innan hon svarar.

-Vi tågluffade! Speciellt på somrarna, runt om i Europa med en stor ryggsäck, man sov där man råkade befinna sig när det blev kväll och man åt det som fanns till hands. Vi lyssnade mycket på The Beatles och utåtsvängda jeans var väldigt inne.

Jag lutar mig tillbaka, rätt säker på att jag lyckats anteckna det viktigaste, nu har jag bara en fråga kvar att ställa, en ganska komplicerad fråga.

-Vad tycker du att det är för skillnader på då och nu?

Mamma tar ytterligare en klunk av teet och sneglar på mitt nerklottrade papper, hon tittar sedan upp på mig och ler.

-Iallafall i det umgänget jag hade så fick man verkligen vara sig själv, jag tycker att det verkar vara väldigt viktigt nu för tiden vad man har på sig och hur man är. På 70-talet tycker jag att man bara blev mer omtyckt desto mer man stack ut. Sedan går ju inte dagens teknik ens att jämföra med den på 70-talet, det är en fantastisk uppfinning med mobiltelefoner även om jag kan tycka att vi klarade oss väldigt bra utan dem också.

Jag tackar för intervjun och säger att hon ska få läsa repotaget så fort jag är klar och även att hon kan säga till om hon råkar komma på något mer som kan vara av intresse, hon lovar att återkomma om hon kommer på något och lämnar sedan bordet. Jag är väldigt nöjd över att det gått så smidigt och renskriver mina anteckningar innan även jag lämnar bordet.

Mamma

Mikaela Lönn, gymnasieelev Gävle

Har du tågluffat?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *