Afbild

Festligt för förkloka

106. Tjuvlyssna i telefonväxeln

Jag heter Lars, är född 1939 och bor i Skara, med min fru. Det största minnet jag har från när jag var liten, var när andra världskriget höll på, då jag var fyra år. Jag bodde med min mormor, mina föräldrar jobbade och bodde i skogen. Min pappa jobbade där och högg skog med andra män, de högg skog för att det behövdes ved till kriget. Min mamma var där för att laga mat åt männen.

Jag fick reda på att det var krig genom vår lilla radio som vi hade. Den radion som vi hade i förr i tiden, sände nyheter vissa tider bara. Jag blev väldigt rädd det blev min mormor också. I sju hela veckor var det bara detta de pratade om på radion. Under denna tid blev nästan alla män kallade till militärtjänst. De skulle vakta hela Sverige. En av dem var min farbror. Under denna tid fick kvinnorna ta hand om allting. Det blev svårt för min mormor eftersom hon var väldigt gammal, men lättare blev det när jag hjälpte till. De som bestämde över Sverige under andra världskriget, sa att under varje kväll och natt, skulle hela Sverige mörkläggas. Då man skulle klistra svart tejp på fönstret. Det tyckte jag var väldigt obehagligt eftersom jag var mörkrädd.

Under denna tid när jag var i skolan pratade alla mina kompisar om andra världskriget, om vad de hade hört på radion och vad de hade sett. Jag själv hade inte så mycket att säga eftersom jag inte lyssnade på radion hela tiden. När jag var med mina kompisar under andra världskriget brukade vi titta på tyska tåg som åkte genom Sverige. Tyskarna fick åka med sina tåg genom Sverige. De hade de som bestämde över Sverige tillåtit, men de fick inte gå ur tågen bara om de t.ex. skulle röka eller gå på toaletten. Varje gång jag skulle ut någonstans var min mormor väldigt orolig, och sa till mig att vara försiktig. Jag tyckte att hon var lite tjatig eftersom att jag själv inte var orolig, och för att jag hade varit utan mormor utomhus många gånger.

Efter några månader skulle jag bo hos min morbror, eftersom min mormor blev väldigt gammal och inte orkade ta hand om mig. Min morbror jobbade på en telefonväxel. Jag hade blivit väldigt stor under hela denna tid. Så min morbror sa att jag skulle hjälpa till på telefonväxeln. Det som var så bra var att vi som jobbade på telefonväxeln kunde tjuvlyssna på vad de pratade om. Jag minns en gång då det var två kvinnor som pratade med varandra, de pratade om andra världskriget. Jag kommer ihåg att sa att detta krig aldrig skulle ta slut, så jag blev väldigt orolig, så detta var någonting jag tänkte på varje dag. Jag frågade morbror en dag om kriget skulle ta slut, men han svarade att jag aldrig skulle fråga det igen. Detta väckte mina tankar ännu mer.

När tyskarna krigade mot Finland, kom det många flyktingar från Finland till Sverige. En del flyktingar bodde hos mig och morbror. Efter skolan brukade jag lära finska flyktingarna svenska. Än idag håller jag kontakten med de finska flyktingarna som bodde hos mig. En dag när jag skulle hem till min morbror, stod min pappa där och pratade med min morbror. Jag frågade pappa vad han gjorde här, han svarade att det var fred på jorden, så min pappa och min mamma behövde inte jobba i skogen längre.

Lars Erik Höök. Född 1939.

Heaven Fekadu, Skara.

Minns du tyskarnas tåg genom Sverige?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *