Afbild

Festligt för förkloka

85. ”Shit nu är jag jääävligt sen”

Mötet med den äldre generationen.

”Shit nu är jag jääävligt sen asså” slänger jag ur mig i ett desperat försök för att få pappa att köra snabbare, men han verkar inte förstå min lilla vink. Jag har ju en viktig intervju att göra och att han kryper fram längs stadens gator gör att jag säkert kommer bli sen.

Jag smyger in på caféet och slänger några snabba blickar runt mig, ser de blåa sofforna och jag tar några lätta steg upp för trappan för att kolla om jag kan se farmor sitta någonstans, men icke. Istället traskar jag ner för trappan igen och ställer mig i kön för att få beställa fika. Jag, en människa som har svårt att bestämma mig, står fortfarande och dagdrömmer om hur gott hallonpajen med vaniljsås skulle smaka i min mun jämfört med den fantastiska kladdkakan med grädde när tjejen i kassan frågar vad jag vill ha. I all hast så klämmer jag fram ett ”en chokladboll tack” medans jag undrar varifrån den tanken ens kom ifrån. Jag får min choklad och tar några bestämda steg mot en soffa för att slå mig ner i väntan på farmor. Hon är sen. Som vanligt. Jag drar blixtsnabbt vissa paralleller med min käre far som är den största tidsoptimisten jag känner samtidigt som jag kommer på mig själv med att sitta och småskratta för mig själv.

”Pling” låter det borta vid dörren för femtioelfte gången. Kan det vara MIN farmor denna gång och inte någon annan gammal människa som klampar in och för att sedan alldeles för högljutt heja på sin väninna? Ja! Denna gång var det min farmor med det gråa håret, den gröna jackan och den vita blusen som klampade in med sina tjocka vinterskor och hejar alldeles för högljutt på sitt barnbarn. Det klassiska ”vad stor du blivit” och ”kolla vilka goa kinder” sker i sin vanliga ordning innan vi slår oss ner. Farmor ska inte ha något fika, nej hon påstår att hon går på någon form utav diet medans jag tänker att hon är rundare än någonsin. Hon beslutar sig tillslut för en kopp svart kaffe och en hallonpaj med argumentet ”någon gång ibland kan man väl få lyxa till det lite”. Hon smiter iväg till kassan och beställer innan hon kommer tillbaka och vi kan sätta igång.

Hon är härlig min farmor. Hon är en kvinna vid namn Lillemor som växte upp med 13 syskon på en gård i Bomhus. Pigg som en mört trots sin ganska stora storlek, hon älskar att baka och laga mat. Att hon är duktig i köket fick hon lära sig hemma under uppväxten, då hon som yngsta barnet ofta fick se och lära av sin mamma medans hon höll på och härjade i köket. Så småningom började hon hjälpa till och så fortsatte det under hennes uppväxt i huset. En ganska tuff uppväxt enligt henne själv, men det är väl inte så konstigt med tanke på alla syskon. Fritiden då? Lillemor var ingen stor idrottare. Men hon gillade fotboll och det gör hon än idag även om hennes nuvarande intresse är golf. Hon och hennes vänner var inga busungar och verkligen inga bråkstakar. Farmor beskriver de allihopa som ”mammas små flickor” samtidigt som hon förbannar sig själv att hon inte gjorde fler roliga saker medans hon kunde. I skolan så kändes namnet ”Pettersson” igen överallt och lärarna hade god kontakt med de 13 barnens föräldrar. Så vitt farmor visste skötte alla barn i familjen skolan utmärkte och ingen blev slagen någon gång, förutom hennes lillebror Tommy som alltid var klassens pajas och knappt kunde sitta still, och han är så än idag. Deras familj var kanske inte den rikaste i kvarteret, men i deras hus fick man lära sig att de vackraste sakerna i livet kan man inte köpa för pengar. Det fick barnen och föräldrarna känna på när en av sönerna i familjen sorgligt drunknade när farmor inte var så gammal. Jag bollar upp frågan om det verkligen gjorde något att ett barn dog när det fanns så många kvar? Farmor ilsknar till lite och får några rynkor extra i pannan samtidigt som hon ställer motfrågan ”lär du dig inget hyfs hemma eller?” Jag förklarar snabbt att frågan inte kom ut som det var meningen att den skulle göra och farmor säger att även om de var många i familjen så älskade hon alla lika mycket och då förstår jag att hennes uppväxt var en bra uppväxt.

Nu ä de dags för en kisspaus unge man, du vet när man blir gammal å seg som ja måste man uträtta sina behov oftare. Farmors Gävlemål lyser starkt i hennes röst, den sköna, lite mörka röst som kännetecknar henne så bra och inte går att ta miste på.  När hon hasar sig mot toaletterna så passar jag på att gå fram till kassan och beställa en Coca Cola. Jag fnyser till lite när jag känner doften utav kaffebönor som tränger igenom min annars täppta näsa. ”Nej jag är verkligen ingen kaffeperson” tänker jag samtidigt som jag ser farmor slinka ned i vår soffa igen. Jag kommer tillbaka till bordet med min kalla dryck och känner att jag egentligen inte har så mycket mer att prata om samtidigt som hon slänger en blick mot den silvriga klockan som sitter lite löst på vänsterarmen. Våra blickar möts och hennes blick säger meningen innan hennes mun gör det. ”Nää men ska vi kanske ta å dra oss elle?”. Och det gjorde vi, på med jackorna, klunka upp den Coca Cola som jag precis köpt och ut från caféet. Våra vägar skiljer sig nästan direkt, hon ska vänster och jag ska höger. Vi skiljs åt med en kram och ett löfte om att vi ska ses snart igen och kolla på hennes favoritserie, The Simpsons!

Lillemor. Född i Bomhus, nära Gävle, Gästrikland.

Simon Hessel

Vad brukar du och ditt barnbarn/dina äldre göra?

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *