Afbild

Festligt för förkloka

65. Vit lögn för mamma

Min morfar är född den första april 1936 (77 år). Han är född och uppvuxen i Östersund. Gösta växte upp med sina föräldrar och sin syster. De bodde i en etta. De hade en vedspis vilken de värmde upp lägenheten med. Inget varmvatten hade de och så hade de bara ett utedass. De hade heller inga moderna vitvaror som kyl eller frys.

När Gösta var tre år, 1939, blev hans pappa utkallad i krig, andra världskriget. Pappan befann sig sedan vid finska och norska gränsen fram till 1944, Gösta var då nio år. Gösta minns att det kom många tyska transporter till Östersunds Central under kriget. Gösta och många andra gick då dit för att titta på tyskarna, vilka var på hemväg efter att ha sårats i kriget. Göstas mamma var hemmafru under hans uppväxt. Men i samband med att pappan var i kriget fick hon blodförgiftning och låg på sjukhus under en period. Då fick Gösta och hans syster bo ensamma, deras moster kom dit och tittade till dem då och då. Gösta bodde också hos sin mormor och morfar i Ås, ungefär en mil bort, ibland.

Göstas pappa kom hem igen 1944 (kriget slutade 1945) och drev så småningom en bilskrot. Under Göstas uppväxt fick alla familjer så kallade ransoneringskort på grund av kriget. På dem stod det hur mycket av olika varor de fick och det berodde på hur många familjemedlemmar familjen bestod av. Det var alltså lite snålt med maten. Till frukost åt de ofta klimpvälling, vetemjöl och vatten kokad i mjölk. Fattiga riddare åt de också ofta. Göstas pappa hade kaniner så det blev även en hel del kaninkött.

Morfar minns att skolan var bra. Han gick i första klass på Södra Folkskolan. Men där gick han bara första terminen, sedan blev han påkörd och fick ligga på lasarettet resten av läsåret. När han sedan började i tvåan så var det på Ope skola. Då gick de i skolan sex dagar i veckan, måndag till lördag. Ämnena var ungefär desamma som idag. En skillnad var att när de läste religion så var det bara kristendom. Magistern de hade var sträng och om de inte skötte sig så gav han dem en smäll med pekpinnen. Men Gösta var duktig i skolan, magistern sa ofta till de andra eleverna skulle kolla och göra som honom. Det tyckte Gösta kunde vara jobbigt eftersom hans kamrater blev lite sura på honom. Fram till fyran så fick de ha med sig egen lunch till skolan, en smörgås och mjölk. Men i fyran fanns det en barnbespisning så att de fick mat på skolan. Det var ungefär tre kilometer för Gösta att gå till skolan enkel väg. Men när han blev lite äldre fick han en cykel och kunde cykla till skolan. De var fler barn som bodde i samma område så de kunde gå till skolan tillsammans, då blev det roligare. En vanlig lek som de lekte på skolan under rasterna var ”rymmare och fasttagare”. Alla, utom en (fasttagaren), stod på en rad i ena änden av planen. Fasttagaren var på mitten av planen. När sedan läraren blåste i visselpipan skulle de försöka springa till andra sidan utan att bli tagna av fasttagaren. När de sedan allt eftersom blev tagna, så blev det fler och fler fasttagare. Till slut var det bara en rymmare kvar. En annan sak de gjorde var att leka med kottar och tändstickor. De satte fast tändstickorna i kottarna som ben. De såg då ut som hästar och kor som de sedan tävlade med.

Gösta idrottade mycket på fritiden. Han åkte längdskidor, sprang och spelade fotboll i Söderpojkarna när han var elva till tolv år. Några år senare började han också åka skridskor. När Gösta var ung var det vanligt att människor hade på sig golfbyxor, livstycke, tjocka, klumpiga kläder och trenchcoat. När Gösta var 15-16 år så var det väldigt modernt med hatt.

Göstas första ”jobb” var när han sålde ÖP, Östersundsposten, och godis när han bara var fem, sex år. När han var tio år sommarjobbade han på en bilskrot. Det första riktiga jobbet han hade var som blombud på helgdagar.

Gösta gick först i skola i fyra år. Sedan gick han på realskola i fem år. De skolorna tillsammans kan jämföras med dagens grundskola. När han tog examen från realskolan var han 14-15 år. Då flyttade han till Västerås för att ta värvning till militären vid Flygvapnets Centrala Skolor (FCS). Ett år senare, när han var 17 år, var han klar och hade gjort lumpen. Då flyttade han till Härnösand för att läsa till ingenjör. Men efter ett år fick han njurinflammation och låg på sjukhus i ett halvår. När han blivit frisk flyttade han till Stockholm och jobbade på SMHI i fem år. Efter de fem åren avslutade han sin ingenjörsutbildning och efter att ha jobbat en tid flyttade han till Göteborg och gick lärarutbildningen på universitetet. Sedan bodde han i Luleå under en period innan han flyttade tillbaka till Östersund. Tillbaka i Östersund fick han jobb på tekniska läroverket. Senare arbetade han också på mittuniversitetet och var chef över naturvetenskapliga och tekniska utbildningen.

Mormor träffade han 1957 när han var hemma i Östersund över julen (han bodde då i Stockholm). De möttes på ett dansställe som hette Runeborg. Gösta åkte sedan tillbaka till Stockholm. Men när han kom tillbaka året efter så gifte de sig ganska snart, år 1959. Året därpå föddes deras första barn, Tomas. 1965 fick de min mamma, Eva. Mormor och morfar har nu varit gifta i 54 år.

Ett speciellt minne som Gösta har från sin barndom var när han var fem år. De bodde på Storgatan 95 och där låg ett plåtslageri på andra sidan gränden. Där hade de bilar som de körde ut plåt med. En dag när Gösta sprang över dit frågade de om han ville följa med på en tur. Det ville han väldigt gärna, men visste ju att han egentligen inte fick för sin mamma. Det struntade han i och följde med ändå. De åkte långt och kom inte hem förrän sent på kvällen. Mamman var hemma och Gösta vågade inte berätta att han varit olydig. Istället hittade han på att han gått till lasarettet en kilometer bort. Där hade han sett en tant som såg dålig ut genom ett fönster. Han sa att han hade stått och kollat på henne tills att hon gick därifrån. Göstas mamma gick på historien och berättade för alla i släkten hur empatisk och omtänksam Gösta var. Det tyckte Gösta var jobbigt, men det dröjde ändå ungefär fem år innan han vågade berätta sanningen.

 Gösta Hörnfeldt 77 år. Född 1936 Östersund

Saga Harström, Hagaskolan 8c Sundsvall

 

Har du gjort något olovligt?

 

Your thoughts, please

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *